Bekantskaps Önskas Med Äldre Bildad Herre

Kristina Lugn

[Putte är så underbar.]


Putte är så underbar.
Ibland måste jag dunka huvet mot kylskåpsdörren och ibland
måste jag klippa sönder bröstvårtorna med svärmors manikyrsax
och ibland måste jag kasta mej handlöst in i torktumlaren mitt på
blanka eftermiddan.
Men han vill inte ha samlag med mej i alla fall.
Inte under några omständigheter.
Varken oralt, genitalt eller analt.
Absolut inte så länge jag har det här uttrycket i ansiktet.
Han har aldrig samlag med kvinnor som tror att dom kan börja
ett nytt liv efter menopausen.
Det bär honom emot, säjer han.
Såväl intellektuellt som emotionellt.
Det är en principsak, säjer han.





[Detta är ett hem.]


Detta är ett hem.
Soffan är en viktig del av hemmet.
Människan sätter också sin prägel på hemmet.

Är soffan fortfarande en del av hemmet
när människan som sitter i den
plötsligt dör?

Kommer soffan då att dofta av minnen
av människan som brukade sitta i den
och känna sej ensam?

Kommer soffan kanske att få ett nytt hem?
Kommer soffan då att kunna förmedla
sina erfarenheter till det nya hemmet?

Så att människan som brukade sitta i den
faktiskt på sätt och vis
blir minnesvärd?

Eller bär dom ut soffan
tillsammans med människan och eldar upp dom
en och en?

En och en, alltså
i skilda rum
så att hemmet splittras?





[Visst finns det företeelser som varken]


Visst finns det företeelser som varken
är kommersiellt gångbara
eller intressanta ur andra synpunkter.

Visst finns det problem som varken
kan skyllas på andra eller göra anspråk
på deras uppmärksamhet.

Visst finns det en sorg
som är så upplevd
att den är äcklig.





[Gud så dumt att gå omkring]


Gud så dumt att gå omkring
I en expanderande kommun
och bara tänka på sej själv!

Gud så dumt att plötsligt
börja hänga läpp så där
i kön framför barnavårdscentralen!

Som om du inte vore en helt vanlig
vilt främmande
människa som alla andra!

Gud så dumt det var
att jordfästa dom rara
marsvinen
och kanariefåglarna
och akvariefiskarna
och snorsnokarna
och tant Sivangull
och stackars lilla Signemor!

Vad är det för mening med
att sloka med öronen dagarna i ända
bara för att Assar
har liftat till Arvika
med en heljuste tjej som heter
Lola och en eldslukare
som visst lär vara lite
efterbliven?

Allt du äger och har
tillhör ju Assar
så det är väl inte så jävla underligt
egentligen
att du också gör det?

Lola är förresten alltid så där hjälpsam.
Men det är klart att det inte är därför
varenda smörsångare älskar henne!

Det är hennes knäskålar som trollbinder dom
Det är hennes växtfärgade armhåla
som bedårar dom så
Det är hennes andedräkt som fascinerar dom
Det är hennes sätt att långsamt sticka in en
och sedan blåsa ut ett ljusblått moln
över hela skiten

Då är hon faktiskt så läcker
att dom faktist måste få falla på knä
och be att få smaka en sked
Fattar du inte det?

Och Assar äger ju en Frysbox vet du väl
Så dej går det väl ingen nöd på i allsin dar



Click here to read poems from Kristina Lugn’s Percy Wennerfors, translated by Zach Maher, from our Spring 2022 issue.