ur Vimpelstaden

Ledton

Tänk på din hand som ett hål
i den andres huvud
Tänk på det blå, där det
lossnar
ur stycket
och blir en lucka
Tänk än en gång, och gå
en ton
till nästa gälla upp
Som blindhet i din hårda
mun

Tänk på katten
Tänk på katten
Tänk på kattens tassar!





Avklang

Och jag frågar mig: ”Är jag då här”
Och hör min röst
passera, mycket högt
genom skallens håla.
Och leker med en hand
Och leker med en mun
i munnens skåra

Här är allt nu:
De små knapparna som gömts
i fodrets veck, stolen
och tänderna

Och rösten, hur kommer rösten
in
i hålan





Omkväde

Hur skulle då en röst kunna
fastna
Allt är ju glättat här
i sin vinda:
Den stackars kattens klor
över fältens svärta
            Och svärtan själv, liksom
            det i vi alla

Det är en styckare, han hackar
stycket ur stället





Sorgespel

Jag bearbetar
med en skåra nu
Handens läte:
Här är en hand
Den lägger sig mot skivan

Men den fastnar inte.
Den är blind och tar
över vidderna

Förstår du nu: Här är en blind
som konstruerar,
Ordets hand





Anagram för blinda

Och jag såg blindheten
Det var en annan. Han fumlade
med något i munnen

Jag plockade ner det
från läpparna. Jag satte det på ögat
Och tog mig själv in
i munnen igen

Vad vill det säga, tänkte jag
Vad vill det säga

Ja, så förtvivlad var jag
Och jag viskade:
– Ta undan det
som förskjuter mig





Omkväde

Hur skulle då en takt
kunna falla
Allt är ju fastnat här
i sitt näste:
De stackars fälten
av svart under kattens tassar
            Och katten själv, liksom
            det i vi alla

Det är en kopplare, han kopplar
stycket till stället





Samtal

Jag leker i lådan
med ”a” och ”k”
Det är femton, nitton
elva

En man har två vokaler, och vi
rundar dem
Det är samma tal. Det är kanske
tre

Jag håller i honom





För att antyda sig måste man kika

Rör inte mer
vid det som kommer här
i stycket
Ingenting döljer sig under dess ton
Ingenting döljer dig

Det följer,
Följer på sitt följer. Stöter upp
mot kanten, och lutar sig
över sitt eget hål

Varje dag ska jag fråga mig
som då;
Underbara ting, underbara
röra mellan ben och bråte, Slam
och sikte





Lek, På spridda platser

Här är en hand – Och här är en annan
Här är två hål i samma: Vimplarna
och staden.
Här är allt i vi alla
Här är vi
Här,
Och här!





Apostrof

Vem, om min röst spretar ut
kan ta den då i sin
håla
Ingen, och detta är det underbara
svaret
på gåtor som drar genom träd:
                        Alla är här, alla
                        är ute och går
i små vinddrivna flockar

Jag är så sällsam, jag är så
            sällsam idag och
            syrlig





Hymn

En katt äter sin fågel
Det är den lilla fågeln med ben
Blåskimrad, tovig

Den är järn nu
I ett syrligt kött